yohannA

varför måste jag vara så jävla känslig för? jag orkar fan inte vara det allt jämnt, men det är väl ingenting som går att ändra på hur man än vänder och vrider på det. jag önskar att jag kunde stå på egna ben utan att ha någon att behöva stödja mig emot.. det skulle kännas så jävla mycket bättre om jag kunde klara nånting ensam! men nej, jag blir fan tokig på mej själv snart.. kommer jag inte härifrån snart så dör jag nog, seriöst.. jag klarar inte att ta emot nånting mer ens.. jag klarar heller inte att ge.. och säg mig en anledning till att jag ska ge och vara när man inte får ett dugg tillbaka? ingen behöver direkt ta åt sig utav det jag skriver, för jag måste få det of my mind utan att det blir en stor grej av det. mitt humör kanske inte är att leka med? jag vet inte.. men jag försöker verkligen med allt för att förbättra det, det gör jag. har slutat med alla tabletter jag tar också. jag blir bara deprimerad av skiten.. jag kan som sagt inte hjälpa mina känslor, och jag vet att du/ni inte heller kan det.. men jag tar åt mig av minsta lilla ord, okej? när du säger åt mig att 'allt kommer att bli bra', då tror jag på det? men se nu, tillbaks på ruta ett för 511 gången.. jag får bara ännu sämre självförtroende, det hoppas jag att du förstår. jag kan inte vara lika cool och lugn hela tiden, det funkar bara inte. och jag vet att du inte alltid menar ont, men snälla hjälp mig att förstå och att lösa saker på rätt sätt för engångsskull! för just nu gnager det i mig nåt så fruktansvärt och snart vet jag inte vart jag tar vägen eller gör med mig själv. jag vill må bra, det finns väl inte nån som vill må dåligt? men som sagt, kan inte hjälpa mina känslor, ingen. och förlåt ännu en gång för att jag råkar bry mej, och det borde du också göra.