yohannA

jamen är det någon mer än jag som uppskattar vädret eller?
varför känns det som om man uppskattar det mer när man blir äldre?
visst saknar vi den tiden när vi var små och inte tog någonting på allvar.
vi kunde springa nakna på gräsmattan hemma och strunta i om det regnade eller inte.
vi kunde göra vad vi ville utan att tänka på konsekvenserna.
vi kunde springa omkring och uppskatta vad vi än fick, ett tuggummi eller en hink att
leka med på stranden. vi kunde vara fria utan att någon la sig i ens liv!
vi behövde inte uppleva kärleken på samma sätt som idag.

fan vad man saknar att vara en liten oskyldig unge..
saknar inte du?

när jag sitter och leker med tanken så saknar jag allt från 10 år sedan,
men när man mår som bäst är ju egentligen när man är en sissodär 12 år gammal.
nu känner jag mej förföljd av andra och t.o.m av mina egna tankar.


ibland saknar jag någon som är som jag ><
känns inte som om någon förstår mej på det sättet
ingen som riktigt fattar hur jag fungerar


alla är vi olika